Ny har min nya mindfulnessbok kommit – och anmälts i SvD
Nu är den här: “Mindfulness i hjärnan”, en liten bok där jag försöker överbrygga det subjektiva och det objektiva perspektivet på vårt mänskliga tänkande, kännande och handlande.
Anders Haag skriver om den i SvD idag!
Först en glädjande rubrik:
” Flumstämpeln bleknar”.
Sedan skriver han bla.a. “Det är en fröjd att följa med i Nilsonnes upptäcktsfärd i hjärnan”.
Mer glädje.
Han tycker dock att boken kunde varit längre (den är kort), och han anser att jag handskas väl lättvindigt med “the hard problem”, dvs hur vi ska förstå sambandet mellan vår självupplevelse och aktiviteten i våra neuron.
Själv tycker jag att jag säger tillräckligt – jag upplever inget “hard problem”. Men eftersom jag under årens lopp har haft många, långa och fruktlösa diskussioner med diverse vänner, bekanta och kollegor får jag väl acceptera att min lösning inte fallar alla i smaken.
Tuesday 27 October, 2009 kl. 19:30
Längtar efter att få läsa boken! Träna Mindfullness i hjärnan vilken bra titel! Det går ju o träna knoppen likväl som kroppen … Grattis!
Tuesday 27 October, 2009 kl. 20:09
Stort grattis!
Wednesday 28 October, 2009 kl. 07:37
Jättemycket grattis! Skall bli roligt och intressant att ta del av den
Wednesday 28 October, 2009 kl. 09:53
Grattis från mig med.!!
Ska läsa den med stor glädje och nyfikenhet så fort jag får fatt i den!! Är övertygad om att den “faller mig i smaken”, dvs bidrar till lösningar även för mig, och de problem och svårigheter och stressituationer som dyker upp i mitt liv.
Men jag tror däremot inte på att det finns “en lösning” som passar för alla. Det tror jag skulle vara för enkelt. Världen skulle kunna räddas, ibland till och med från sig själv, med ett enda koncept, nää ;-). Det finns en personlig aspekt också, med en historia inbakad.
Därmed inte sagt att världen och livet inte kan bli en bättre plats att vara i. Och att det är viktigt med människor som kan bidra till detta. TACK för att du är en sådan människa.
:-D Anne-Marie
Wednesday 28 October, 2009 kl. 10:20
GRATTIS!
Ska genast ge mig iväg till bokhandeln
Wednesday 28 October, 2009 kl. 11:25
Snabbläste boken i går kväll. Såg i en författarintervju (vad hon läste) att den kommiit ut coh köpte på Adlibris. Jag har jobbat hela mitt vuxna liv med mig själv med, som jag nu kan sätta namn på, mindfulness. Och i takt med att jag lärt känna/närmat mig mina smärtor har jag även fått större förståelse för andra människor. Av det jag läst har poesin hjälp mig mest. Poesi behöver ju inte bevisa någonting utan kan avbilda verkligheten/livet just så komplext det är för oss människor. Långtifrån all poesi, men då och då. Jag tycks sakna behov av hämnd, vill i stället förstå. Jag tycks också sakna förmåga till tillit (här min svåra/traumatiska bakgrund) vilket gjort att jag inte sökt hjälp när jag sannolikt mått bättre av det. Idag (60+) är jag lugn (ingår i min personlighet) och trygg i mig själv. Har alltid varit nyfiken. Jordnära. Intuitiv. Och anses som en social och “klok” person inte helt utan humor. Men tillit kan jag inte känna. Vilket jag kompensera med att vara medveten om det, för att inte i onödan såra de som står mig nära.
Tack för boken! Jag kommer att läsa om den. Och kanske någon/några av referenserna, har dock inte läst igenom listan än.
Skulle gärna vilja läsa om intuition samt hur kvinnors menscykel, senare klimakteriet inverkar på (väl)måendet. Har du några lästips om det?
Thursday 29 October, 2009 kl. 06:31
Köper kanske Din bok av ren nyfikenhet. Har haft god behållning av tidigare böcker. Men, för mig går det bra att hitta det meditativa i att diska t.ex Jag tänker så bra då. Ett annat tips är strykning :-) Slavgöra? Åh nej, önskar alla att hitta det roliga, lugna och läkande i detta som ju så ofta upplevs som “stressande måsten”
Skriva är inte heller så dumt :-)
Thursday 29 October, 2009 kl. 09:10
Detta är inte en bok om att vara, eller bli, mer mindful, Boken handlar om vad som händer i hjärnan när vi inte bara låter den gå på autopilot, utan själva börjar styra vad vi uppmärksammar och hur vi uppmärksammar det vi lägger märke till.
Friday 30 October, 2009 kl. 07:16
Jaha! Ok. Det låter ju väldigt intressant. Då bara måste jag köpa boken och hoppas att den ger mig lika stor behållning som de tidigare. Det verkar vara nya perspektiv på tillvaro och närvaro?
Saturday 31 October, 2009 kl. 12:05
Läste Alice Millers Det självutplånande barnet när den kom ut på svenska 1999 (nja, inte direkt, tog sin tid innan jag förmådde öppna boken). Mycket bra för mig att läsa den. Sen sommaren tänkt läsa om den, men dragit ut på det… Dock börjat på den nu och har just läst inledning (inget mer). Bombastisk var ett ord som ganska snart dök upp (efter hennes teorier om cancer bl.a.), men det är ju bara min subjektiva bedömning. Vill du svara på hur proffsens “allmänna bedömningen” av hennes teorier/arbeten är gällande trauman hos barn?
Sunday 1 November, 2009 kl. 06:34
Aj, vad fel jag fattade om bokens innehåll. Jag får läsa den så jag får klart för mig vad den handlar om. Men, alla kan ju inte vara professor :-)
Sunday 1 November, 2009 kl. 11:26
Har nu läst (om) hela Alice Millers “Det självutplånade barnet och sökandet efter en äkta identitet”. Jag tycker det är en fantastisk bok även om jag stör mig på några påståenden i inledningen.
Monday 2 November, 2009 kl. 17:22
Har läst Vem är det som bestämmer i ditt liv, som jag gillar mycket. Den har inspirerat mig en hel del när jag försökt hitta ett mer mindfult perspektiv på livet. Den har också varit ett bra komplement till min daglia TM-meditation och den kurs i mindfulness som jag fick gå via vården (har varit kraftigt utbränd).
Men nu är jag ju sån som gillar att förstå varför, så den här boken var ju ett fint komplement! Lättläst också på det hela taget. Men vissa begrepp fick jag sitta och bläddra tillbaka till för att inte blanda ihop dem när de återkom i texten.
Wednesday 4 November, 2009 kl. 13:09
Ingen idé att fästa sig vid vad Anders Haag tycker. Han förlorade sin trovärdighet när han, som självutnämnd sektexpert, i Debatt i SVT påstod att Knutby Filadelfia inte är en sekt eftersom han besökt dem i ett par timmar och pratat med Åsa Waldau.
Apropå något helt annat så gratulerar jag till boken. Mer sånt!
Thursday 5 November, 2009 kl. 15:43
Hej Åsa,
Tack , du har gjort en fantastisk bok som kommer att visa sig värdefull på
många olika sätt.
Jag är ursprungligen ingenjör/naturvetare/säljare och har haft svårt att infoga psykologi, meditation och annat “flum” i min förståelse av mig själv och omvärlden. Din analogi med utvecklingen inom Kemi var mycket
pedagogisk.
Eftersom din bok är så otroligt välskriven så tror jag att den kan ha påverkan både på ett individuellt plan och på hela samhället.
Dels kan skeptiker som jag tillåtas förstå varför Mindfulness och liknande
kan fungera vilket gör oss mottagliga för detta hjälpmedel men även ge en möjlighet att skala bort de religiösa övertonerna inom området som hindrar framgången för dessa metoder.
Men jag skulle även vilja rekommendera den som “grundkurs” för politiker/mediafolk som allt emellanåt visar en otrolig brist på kunskap om psykologi/psykiatri(hjärn)området och därför faller i alltför många fällor när man uttalar sig/beslutar/bedriver journalistik på området.
Du fick en kommentar om bokens längd som jag tycker var märklig.
Respekt för läsarens tid och läsarens förmåga att fördjupa sig på annat håll där han/hon så önskar är en fackförfattares hedersmärke.
Låt mig citera en av världshistoriens bästa kommunikatörer Sir Winston
Churchill “I’m going to make a long speech because I’ve had not had time
to prepare a short one” … “it is sheer laziness not compressing thougth
into a reasonable space”. Och det är just som allmänbildning och kommunikation som jag vill se din bok men jag tror att även proffs på
området skulle må bra av det helikopterperspektiv som du ger.
Jag skulle vilja nominera din bok som absolut bästa (populär)
vetenskapliga bok på mycket länge. Inte bara en djup och bred kunskap men också ett utomordentligt författarhantverk. Den kan kanske påverka andra inom andra vetenskapsområden att utrycka sig lika intressant och kortfattat.
/B
PS ang “the hard problem”,
Jag förstår inte heller vad recensenten menar eftersom jag tycker att du
beskrivit detta precis så långt som man behöver med tanken på dagens
forskningsfront. Inom ingenjörvetenskapen är det fullt accepterat att
om man förstår varje delområde och förstår helheten så har man fullt
tillräcklig förståelse, eventuella glapp däremellan behöver inte beskrivas
djupare om det inte finns observationer som direkt motsäger teorierna.
Många människor söker en gud eller gudomlig makt (metafysiskt) i det som för tillfället inte kan förklaras och vi får helt enkelt acceptera att det alltid finns områden som vi ännu inte förklarat utan att det för den skull säga att gud håller till just där, för isåfall måste ju guden flytta någon annanstans när vi förklarat även detta område :-) och jag anser att lika lite som religionen skall påverka vetenskapen så skall inte heller vetenskapen påverka religionen. Din analogi till Kemi och Alkemi var
mycket intressant.
DS
Thursday 5 November, 2009 kl. 22:27
Oj! Tack!
Sunday 8 November, 2009 kl. 13:25
Grattis! Skall bli kul att läsa.
Wednesday 11 November, 2009 kl. 11:54
Jag läser. Åh, den är underbar! Spännande. Förtydligande.
Jag läser ett stycke, läser om igen, stoppar upp, smälter, sätter i sammanhang, stoppar upp igen och “kontrollerar” var min uppmärksamhet finns just “nu” i det här. Tar paus och “lever med” ett tag. Inte lever MED, utan LEVER med.
TACK Åsa, den här boken fångar upp mig precis där jag står och är. Jag blir så GLAD :-D
Friday 13 November, 2009 kl. 14:01
http://svtplay.se/v/1765865/dokumentar/sa_blev_jag_den_jag_ar_-_del_2_av_3
I detta program visades skillnaden i hjärnbild för den som lärt sig tänka positivt och komma vidare ur svåra situationer. (Eller en för personen unik hjärna?)
Wednesday 2 December, 2009 kl. 00:04
Jag har läst din bok o tycker den är jättespännande. En reflektion bara; du visar på studier som visar att aktiviteten i amygdela minskar då man sätter ord på känslor och tolkar förstås det som något som är bra.
Jag tänker dock på vad ångestforskaren Borkovec säger om att människor som oroar sig gör just detta för att det negativt förstärks av att ångesten ( amygdelas aktivitet) blir lägre på kort sikt. Och att det är just detta som vidmakthåller ångestsyndromet.
De människor som fortsätter att oroa sig försvårar då för känslorna att processas ordentligt (vilket skulle ha lett till att de på sikt hade dämpats). Han menar alltså att oro är ett kognitivt undvikande av känslor.(Har också hört att deprimerade tänker mer över sina känslor än upplever dem i kroppen och att detta också kan ses som ett slags kognitivt undvikande vilket kan vara en av alla bidragande orsaker till vidmakthållandet av depression)
Skulle vara mycket spännande att höra dina åsikter om ovanst. forskning.
Friday 4 December, 2009 kl. 23:06
Till Lena: Det gäller att veta när sen känska kan behöva dämpas, och när vi istället bör intensifiera den genom att fokusera på den – menar inte på något sätt att känslor alltid ska “tuktas”. Tycke dock att det är intressant att det jag arbetat mycket med i DBT – att ta reda på exakt vilken känsla som uppstår i olika situationer (i det ingår att namnge den) – faktiskt leder till att den blir låttare att hantera när problemet är att den är för stark…
Friday 11 December, 2009 kl. 16:53
Låter dialektiskt och bra. Både acceptera känslan och förmåga att kunna förändra/dämpa den ( när så är lämpligt).
Monday 21 December, 2009 kl. 00:26
Hej hej,
Tack för en intressant och välskriven bok.
Just nu försöker jag att hitta nåt gratis sätt att ta del av de studier du refererar till, som t ex Taylors (eftersom jag är särskilt intresserad av nåt som kan knytas till PTSD) eller Singhs (eftersom jag också är inne på SiS-institutioner och mindre lycklig hantering av ungdomar med npf och det här tangerar det, om än väldigt avlägset).
Det går sisådär, man ska vara forskare eller betala. Det är inte lätt att vara nyfiken! ;)
Ville dock mer berätta/bekräfta att nån de facto använder din ref.lista än gnälla. :)
Sunday 17 January, 2010 kl. 13:54
Jag har boken “Vem är det som bestämmer i ditt liv” som du ha skrivit, jag har inte läst den än, men den ska bli intressant att läsa. =)
Jag kämpar med att klara av vardagen och det är inte lätt när man har fyra diagnoser, bl a Borderline.
Är väldigt intresserad av psykologi men även medicin, vill lära mig hur olika mediciner fungerar och påverkar kroppen, framförallt mediciner man använder sig av inom psykiatrin.
Jag tänkte inte bli psykolog eller så, men som sagt, det är väldigt intressant. Det är nog tack vare mina diagnoser, mina vänner med diagnoser och alla år inom psykiatrin som har gjort att jag byggt upp ett så stort intresse för psykologi och medicin.
Hittade din blogg via en annan blogg, blev nyfiken när jag såg ditt namn, just för att jag kände igen namnet från boken jag har.
Önskar dig en trevlig vecka. Lycka till med allt.
Thursday 11 February, 2010 kl. 11:06
Hej,
Min hjärna och jag tackar för boken.
Vi försöker så gott vi kan att både acceptera, observera och beskriva utan att värdera SAMT att påverka PFC att omdirigera uppmärksamheten till stimuli som ger mej mer konstruktiva känslor och handlingar.
Man har nåt att sysselsätta sej med nu i alla fall…
Din bok ger hopp – det ger utdelning på lång sikt att styrketräna underutvecklade delar av hjärnan likaväl som regelbunden träning på träningslokalen.
Men lätt är det inte…
Saturday 13 February, 2010 kl. 14:14
tack för din deaktighet i samtal under tvprogrammet jag råkade se i går. detta tänk faller mig utmärkt väl i smaken. hopp om att mötas framöver i framtid. tack för att du fört samman ytterligheter. till enhet. mvh: JS
Thursday 18 February, 2010 kl. 16:36
Hej Åsa och andra läsare
En härlig bok och det gör mig glad att vi nu kan påvisa de rent fysiska effekterna i hjärnan, av att människor får må bra. Den hjälper mig övertyga de mer “ingenjörs orienterade” i storföretagen.
Jag arbetar sedan 10 år tillbaka som konsult och hjälper organisationer till ökad prestationsförmåga. Framgången ligger i att vi lär in arbetsmodeller och på så sätt visar på att, ett öppet klimat emellan människor och ett sant coachande stöd från chef, skapar dynamik, ansvarstagande och kreativitet. Du kan kalla det för ledningsmodeller för ständiga förbättringar, men det handlar lika mycket om utvecklingen för den enskilde individen.
Motståndet är ju naturligtvis kritiken mot allt som kan andas “flum”. Våra referenskunder gör dock enastående prestationer som vida överskrider det andra klarat.
Även om teamet är den gemensamma nämnaren i organisationssammanhang, så kommer det till slut ner till den enskilda individen. Efter en stunds sammarbete hos mina kunder, brukar jag “våga” lotsa oss in på mindfulness och meditation. (Det finns ju närliggande tankar ur ett organisatoriskt sammanhang i boken Presense där Peter Senge och kompisar är medförfattare.)
Nåväl bakom denna långa inledning ligger frågan om du kan lotsa mig till de Mindfulness böcker du tycker håller hög kvalitet (du nämnde att det finna många). Nath Hahn Thich bok Miracle of Mindfulness finns hemma, men har du tips om fler? Även dina och läsartips kopplade till mindfulness och tillämpning i teamdimensionen och organisation, vore spännande.
Tuesday 27 April, 2010 kl. 12:32
Hej igen,
Din bok Mindfulness i hjärnan från 2009 har jag läst o jag uppskattade
mycket.
Bra med alla litteraturhänvisningar.
Uppskattade Ditt att skriva om neuropsykologin och Ditt sätt att knyta det
till terapi.
Håller på med en bok om Mindfulness och psychotherapy, o självklart
har jag lusten att läsa lite mer DBT. Att hitta till bra behandlingsupplägg o
följa den snabba utvecklingen inom terapifätet- Har läst mkt inlärningspsykologi o en om beteendeterapeutiska interventioner.
DBT känns så bra o jag tror att alla terapier måste innehålla inslag av
det tänkandet. Det är äkthet o det genuina i mötet som är viktigt.
Dessutom fick jag verkligen lust att läsa neuropsykologi.
Hoppas det kommer mer.
Tack för allt.